PHILIPPINES 

Första resan gick från Manila till Malmö. Februari 1972.
Första resan gjorde du själv. Du var elva månader när du lämnade ditt land. Då hette du Rommel Olaguera. Var det din mamma som gav dig namnet? Har läst om Rommel som var en stor hövding på Filippinerna för flera hundra år sedan.

Vi hade fått ett stort brunt kuvert från Filippinerna. Flera månader tidigare. Glömmer aldrig när jag hämtade det på postkontoret Geijersgatan bakom Lindströms konditori. Slet upp det och där låg adoptionspapper med alla stämplar. Och ett litet svartvitt foto. Av dig. Lite magert ansikte. Tårarna strömmade.

En tid gick. Det kom ett brev till. Du var svårt sjuk. Förslag att vi skulle få ett annat, friskare barn. Nej! Aldrig i livet! Vi ville att just du skulle komma!

Dagarna gick. Veckorna. Månaderna… Vi hade alla papper klara. Du låg där i din ljusblå spjälsäng (har vi sett senare vid besök). Hur skulle vi få hem dig?

image

image

Så fick vi kontakt med en flygstewart på SAS som var gift med en filippinska. Han tog dokumenten med sig, lyckades hitta dig och tog dig och ytterligare en liten kille med sig på flyget. Ett par flickor, som skulle till Malmö för att arbeta som hembiträden, tog hand om er alla timmarna ombord. Vi betalade deras biljetter. Kanske lite skumt… Hörde senare att deras svenska arbetsgivare också betalat biljetterna… men då var vi bara 100%  lyckliga när vi mötte nere vid flygbåtarna!  Du stoppades ned i en ljusblå vinteroverall, flera nummer för stor, och vi körde hem. Du ville hela tiden att bilen skulle vara i rörelse. Vid stopp för rödljus gungade du framåt och utstötte små ljud…ungefär som hm..hm…
Din reskamrat hämtades hemma hos oss samma natt av något chockade föräldrar som sträckkört från någonstans i Mellansverige. De ville inte stanna och vila. Ville bara hem. Vi hade brevkontakt med familjen några år. Mattias Gustavsson. Hur har det gått för honom?

Vi har haft lite kontakt med flickan som kom med dig. Hon bodde och arbetade bara ett kvarter från vårt hus i Limhamn. Tror hon gifte sig med en svensk man.

Enligt papper som kom till oss hade du bara druckit välling. En amerikansk som hette Pelargon. Det tog tid innan man kunde få dig att svälja små, små smulor fast föda. Men när du väl kommit underfund med att det kunde vara gott, så blev du ganska glupsk och ditt lite rynkiga ansikte fylldes och du blev en riktigt rund, söt kille.

Du trivdes med att halvligga i spjälsängen. Absolut inte på golvet! Allra helst sitta i någons famn. Spelade inte så stor roll vems famn…

Ganska snart var vi fem i familjen. Din bror/5 och ett halvt, du/1 år och din syster/1 och ett halvt år. Hon kom sju dagar efter dig. Från Indien. En nunna skulle hem till England och tog henne med på flyget. Vi hämtade i Frankfurt.