PHILIPPINES – SJÄTTE RESAN, del 4

Bantayan. 

En vecka i skuggan under ett par palmer. Titta på vattnet. Fötterna i varm sand. Ligga på sanden vid lågvatten eller simma i turkosblått vatten.

En natt blåser det upp. Personalen kommer upp på våra små terasser, halar ner bambujalousierna. Ovädret är över oss!
En dag tidigare än planerat bestämmer vi oss för att ta färjan till fastlandet. Panik! Slänger ner allt i väskor o kassar, stuvar in dem och oss själva…8 pers!..i en mc-taxi. Ilfart för att hinna sista avgången.  Innan sjöfartsmyndigheten stänger allt.

Panik! Färjan försöker lägga till TRE gånger. Havet lyfter båten och landgången. En buss vill köra av… omöjligt. Ut igen. Vända. Köra en tur med förbogen öppen. Nytt försök…. När bussen lyckats parera landgångens rörelser…och de höga vågorna… och vinglat av färjan, rusar vi ombord. 
Alla kräkpåsarna som hängde på en spik i taket var slut, folk slirade i vatten på däck… barn som kräkte behövde hjälp. Havet slog över båten. En timme.
Dramatik!

När vi kom av kräkbåten så blev det ett palaver. 

En fin taxi, modell liten buss, skulle ta oss till ett hotell. Sju säten. Ett franskt par satt redan i bilen. Alla väskor stuvades in och vi gjorde ett försök… Nej. Omöjligt. Vi var 7 vuxna och ett barn. Av med väskorna. Jag föreslog att några av oss kunde ta en liten mc taxi. Inte alls populärt.
Jag envisades och satte mig på en hård rostig metallram. Inget säte.  Rev mig i häcken…men alla runt omkring skakade på huvudet…nej…mycket dålig väg…
Ok. Den franske mannen tog sin fru i knät och off we went! Det var en lång, bumpy, slirig väg genom vattendränkta majsfält, förbi små stackars hus…bufflar, höns… Jag var glad att jag inte satt i en öppen mc-taxi!

 Efter dusch, mat och en natts sömn åker vi tre timmar taxi till Cebu flygplats. Delayed …delayed.…landningsförbud i Manila. ..p.g a den japanske kejsaren med fru väntas in just nu. Första besöket sedan kriget! Dessutom är påven på besök. Delayed…delayed.

Men, men, vi kom till Manila. Ungdomarna tog sig till Mall of Asia.

 Inge och jag spenderade en dag på Manila National Museum. Mycket intressant!  Filippinerna var ju en koloni under Nya Spanien flera hundra år, från 1565. Styrdes av nån vicekung i Mexico tills M. fick självständighet. Då övergick styret till Madrid. 1821. Fram till 1898. Ja, vi såg hur den tidens spanska herremän hade det. ( Vi har tidigare besökt den förste  biskopens hem i Cebu City. Flott…mörka, tunga möbler, spets och smide..). Här i Manila visades bl. a. det stora krigs-o-handelsskeppet San Diego. Vapen, inredning, alla krus, kinesiskt porslin, silver…

 

Kul med museum
Mer från National Museum i Manila. Hur folk har bott, klätt sig, färdats, långt!,  med sina traditionella båtar, bankas, mycket om smycken, om alla hundratals språk, djur, natur…och naturligtvis vapen! Men vi blev mycket förvånade när vi kom in i ett rum med teckningar och böcker av våran Linné! Plötsligt kändes det så nära. Att se Linnés forskning och klassificering här. På andra sidan jorden.

Nu var det dags att säga farväl till Philippines. Nej, inte farväl…PÅ ÅTERSEENDE !

Lång resa. Många timmar västerut! Tröttsamt för alla…utom för den minste! Anton underhöll folk på flygplatserna


Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s