TILL TANZANIA OKTOBER 2016

​KASTRUP-DOHA

Sex timmar med Qatar Airway. Gott, kyckling, ris o rödvin efter midnatt. Välte glaset över mig själv. Tvättade vita skjortan på minitoaletten. Kvar blev svagt blå fläckar. Och blöt tvätt i handbagaget. F-n!

Vi lämnade kyliga oktober klädda i lager på lager. Nu åkte ett. 

Krypningar i benen.

Sova den natten? Nix!


DOHA

Tre timmar i favorithörnan på Hamad Airport med röd plysch, kahaw arabiya, saffran o kardemumma kryddat te, med söta dadlar.

DOHA-DAR ES SALAAM

Sedan sex timmar till Dar es Salaam. Man kan inte klaga på maten… Nu har vi stoppat i oss fyra goda måltider. Yoghurt, bullar, kyckling, vegetariskt… magen spänd som en ballong…Nu åkte ett lager till. Långa trikåbyxor spände hårt i midjan.

Hade just fått in frukost med hett kaffe när sömnen tog ut sin rätt. Någonstans söder om Jemen…  kände jag något varmt på låren. Ungefär som när man var liten och hade kissat på sig. Hade vält kaffekoppen. 

Skrubba kläder på toan igen. T-shirt, blus, byxor. Torka hjälpligt med pappershanddukar. 

Följde kusten, Somalia, Kenya, rakt över Zanzibar, länge, länge över jätteutbredda Dar. I blöta kläder. 

Värk i benen, höfterna, svullna fötter, förbannade flygstrumpor (som Monika och Ole fått oss att använda… “ni vill väl inte få blodpropp!”), resåren skär in under knäna. 

DAR ES SALAAM

Taxin försöker undvika de värsta trafikstockningarna på huvudvägarna.  En timmes zigzag på bumpy-bumpygator, genom alla stadsdelar med hoplappade småhus, plåttak, dukaaffärer, barer, det luktar god mat, slakteriområdet dit hjordar av getter förs varje dag, grönsaksområdet…(fem miljoner ska ha mat i den här staden), snickarkvarteren där sängar och soffor står uppradade täckta av rött damm, tusen gatuförsäljare, vimmel av kvinnor i kangor, lekande barn, skolbarn med väskor, flickor i blå kjol och vit skjorta… Vi passerar flera uttorkade leriga flodfåror, en heter plastfloden…alla plastpåsar slängs där, rinner ut i havet men sköljs in igen varje dag med tidvattnet.
Slutligen vinglar vi in på vårt hotell. Dödströtta. Jag med 24 i blodsocker. Rebecka verkar piggare.

Inge och jag lovar varandra att detta är vår sista långa resa. Vi är nu så gamla så vi får ge oss. Hädanefter max fem-sex timmar. Stanna ett par dagar…en vecka. Och ev. fortsätta så.


Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s