PHILIPPINES – SJÄTTE RESAN, del 2

LECHON PÅ STRANDEN

Hela gänget, med helstekt gris, ris, spagettisallad och dricka, åker med jeepneybuss till stranden. Man hyr ett par bås där man byter om till baddräkt och dukar upp en festmåltid. Vi umgås, skrattar och frossar på all mat. Äter med sked…mest med fingrarna.  Vi badar i havet. Hängmatta monteras och de små gungas till middagsvila.

HÄMTAR ANTONS FASTER OCH TVÅ KUSINER PÅ FLYGPLATSEN. DE KOMMER FRÅN SVERIGE

Rebecka, Thess och Rasmus anländer. De är med oss en vecka i Cagayan och lär känna hela den filippinska familjen. 
Bad, bad, bad! Mycket hoppa och leka i hotellets pool.  Anton vill knappt gå upp ur vattnet. Nästan blå läppar. Lulu, lula, kusiner, syskon…alla är tillsammans. 

Vi träffas ibland på något av alla jättestora supermalls, shoppar och äter billigt där.  

Två taxi (jag fick sitta fram för jag är stor, fyra vuxna bak med fyra barn i knät… bilbarnstol??) genom avgasträngsel, mc, jeepneys, lastbilar, tricycles, folk, folk…in till Gaysano, ett av alla varuhus … lite enklare, billigare. Vi trängde oss in i tre bås, fick vars ett papperspaket med ris och friterade kycklingbitar (som Kentucky fried chicken, fingerlicking good) och coca. Gott! Mat till många, kostar inga pengar!

Hett i trafiken. Vi rusar mellan jeepneys. Att trafiken kan flyta så bra! Att elektriciteten kan fungera så bra! 

Vi bor inte på Archies lodge! 

Ibland samlas vi alla i lägenheten som Rose och Daniel hyrt.

MODERNT SJUKHUS I STADEN – MEDICINMAN FRÅN BYN

Jag måste berätta om en allvarlig händelse. En av bröderna har varit pigg korta stunder. Jättetrevlig kille. Men mest har han haft hög feber. Sedan 23 december. Rose tvingade honom till sjukhus. Konstaterades något fel med blodkropparna. Läkaren ville lägga in honom. Men han ville inte. Visste att han blivit förgiftad.
Läkekunnig man från hembyn kallades ner till staden. 4 – 5 tim jeepneybuss. Mannen hade motgift med sig. Brodern blev frisk. Stannade bara en dag på sjukhuset.

Vi har hört att det inte är ovanligt att folk dödar med gift. Jag minns när vi var uppe i byn .. 2009.. vid bröllopet. Då varnades vi: Om någon vill bjuda på något, så ta inte emot!!
Varför? 
Vi vet att stöld  är vanligt. Systern som har en liten sarisaributik säljer ut allt innan hon kan ta semester. . . som nu dessa två veckor när alla är här i stan och träffar oss.  Annars skulle alla varor vara stulna. Hon får köpa nytt lager och ta med sig hem. 
Man kan ju förstå, på sätt och vis. När många är riktigt fattiga och kanske inte har mat… men det är nog mer än så. Avundsjuka? 
Någon högg ju pappans buffel med machete i benen. 
Varken vi eller Rose, Daniel och Anton vågar åka upp till byarna i bergen mer. Det har hänt alltför mycket!

FILIPPINSK GRIS – MÄTTAR MÅNGA MAGAR

Så var det dags igen. Lechon, grillad med knaprig svål, levererad i wellpapp, fortfarande varm. Denna gång fest i lägenheten. Hur många var vi?! Åtta små kusiner, tre systrar, fyra bröder, en bonussyster, mamma, pappa, en kusin till Rose…med familjer! Och lite annat folk…också alla vi ‘svenskar’… i två rum och stort kök med fläkt. Puh! Roligt! Sång på svenska och visaya, prat, prat, skratt, fotograferande …och mycket mat!

Ett par timmar senare. Lite rester kvar till nattamat…kanske lite till frukost nästa dag.

Också dags för avsked. Nu dröjer det några år innan vi ses igen. Men nu har de flesta mobiler, facebook, skype och messenger. Vi kommer att få många bilder från alla! Många kramar!


Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s