PHILIPPINES – SJÄTTE RESAN, del 1

MÅNGA TIMMAR

Nyårsafton. Vi flyger österut.   Möter det nya året 2016. Ska möta hela filippinska familjen igen i Cagayan de Oro på Mindanao. Och vi ska till Bantayan, en liten ö nordväst om Cebu, där vi ska koppla av med bad och lugn.

Det har gått tre år. Anton är nu 5 år.
Daniel och Rose har arbetat hårt. Sparat pengar. Rose är nästan klar med sin undersköterskeutbildning. Hon arbetar och läser. Anton har många kamrater på dagis. Han äter allt själv och behöver inte sondmatas, men läkaren tycker att sondknappen ska sitta kvar på magen. Om han skulle bli sjuk på Filippinerna… ok… den får plockas bort när vi är hemma igen.

Alltså, 6 timmar till Doha, 8 timmars väntan på Hamidi airport. Vi satt i ett lugnt hörn på vårt favoritfik. Arabiskt kardemumma- och saffrankryddat kaffe, mycket söta klibbiga kakor. En rolig lekplats för Anton och lååånga rullband som tog oss till gaten…Sedan nattflyg 8 tim till Manila. En i sällskapet sov mest: Anton! Han är helt fantastisk!
Övernattning på flygplatshotell.

Där delade vi upp oss. Flög olika vägar. Daniel, Rose o Anton till Cagayan de Oro för att överraska familjen (som inte visste när de skulle dyka upp).
BANTAYAN – EN VECKA MED SAND MELLAN TÅRNA 

Inge o jag (farföräldrar) flyger till Cebu. Sedan tre tim taxi norrut till en liten hamn, 1 tim på plastbänk i avgasstinkande, dånande, fullpackad färja. Framme i paradiset! Det är värt det!!

Enkla små hus, palmblad och bambu. God mat, vänligt, familjärt. Middag från menyn ca 30 kronor. Bara sitta och hänga, titta på havet, molnen, båtlivet, färjan som lägger till ganska nära. Inga bilar, åka tricycle om man vill ha något från de små affärerna.

Också baden! Vit sand. Varmt vatten. Promenader. Några dagar utan skor. Sand mellan tårna.


Lite jobbigt med alla förpackningar! Allt detta till EN kaffe…. och vi dricker ju fem-sex koppar per dag! Miljön…slöseri…dessutom svårt att pilla upp dem.

Runt hörnet ser vi de förbokade husen som vi ska bo i tillsammans med barn och barnbarn om några veckor. Högre standard. Våra ungar måste ha wifi och TV… vi ska komma tillbaka till Bantayan.

LÄNGTAN – ATT TRÄFFA FAMILJEN

Färja, taxi, flyg…till Cagayan de Oro. Äntligen! Vi checkar in på vårt vanliga hotell. Chali Beach. Där känner vi oss hemma.

Familjen växer. Nu har Anton åtta små kusiner! Lula och Lulu stolta med sina barnbarn.

  Lek, lek, lek

Rose! Lillebror Sven är nu en stor, snygg man. 

Och lillebror baby Steve är verkligen inte baby längre!

Alla fina bröder och systrar!


Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s