PHILIPPINES – SWEDEN

PINGSTAFTON  2010.
Bröllop i Limhamns kyrka. Ni var ju redan gifta så prästen kallade det en välsignelseceremoni. Högtidligt, vackert, sång och musik. Trädgårdsfest. Tårta och dans. Och våren kom. Och sommaren.  Ni strålade!

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

Din fina röda klänning var lite svår att knäppa runt midjan och du fick en tid med illamående lite då och då. Ni väntade barn! Men, Rose, du kämpade. Nytt land, nytt hem, dammsugare, tvättmaskin, centrifug, svenskt  klimat, cykla, åka buss, ny familj, nya vänner… NYTT SPRÅK.
Du lärde dig svenska på kort tid. Var klar med SFI (svenska för invandrare) i oktober. Tror du fick intyget när du låg på sjukhuset?

image

MADE IN PHILIPPINES? MADE IN SWEDEN?
Ja, vi har räknat veckor och dagar….och skrattat mycket… Men en sak är säker: Han är 100 procent Philippine boy!

10 oktober 2010.  Anton föddes efter 24 veckors graviditet. Akut kejsarsnitt. Vägde 520 gram.

image

image

image

image

Nu kom en lång tid då ni fick kämpa! Alla tre!
Ni bodde på sjukhus i ett halvt år! Ingen visste om Anton skulle överleva. Han började i kuvös, uppkopplad med slangar till något som såg ut som ett avancerat laboratorium.  Syrgas, respirator, sondmat,  näring, maskiner som mätte syresättning,  blodtryck, hjärta, lungor…

Ni stack in era händer i kuvösen, höll dem försiktigt på hans hud, så han fick känna er puls, ni sjöng för honom, pratade lugnt med honom…han kände igen era röster. Kände er doft.
Ni tvättade honom och bytte blöjor (de minsta man kan tänka sig… minns att Daniel beskrev storleken ungefär som en liten mobiltelefon modell 2010…).
Allt kretsar kring bröstvärmare,  mjölk, pump…4 ml 12 gånger per dygn. Hur är syresättningen?

Han blev opererad när han var endast 18 dagar gammal. Två klämmor sattes in mellan hjärtat och aortan för att blodflödet skulle ta rätt väg. Läkaren gick in mellan revbenen i sidan. Lille Anton!

Vi fick vara restriktiva med att besöka neonatalavdelningen,  för så små prematura barn är mycket infektionskänsliga. Ni fotograferade och filmade, skickade till oss och vi dokumenterade. Så att Anton skulle kunna läsa om sina första månader… när han blivit stor.

image

image

image

image

image

31 oktober. Ni sköter honom, sondmatar, 8 ml varannan timme, han har gått upp i vikt, från 520 till 700 gram, han andas själv 6 timmar, ni längtar efter att få hålla honom.

Ganska snart fick ni hålla honom. Skin-to-skin.  Ni turades om. Fyra timmar på mammas bröst och fyra timmar på pappas bröst… Alla slangarna med. Ni vilade med honom i sängen. Eller satt upp med honom i stolen.

image

Han har fått mycket steroider/cortison. Alveolerna, längst ut på kärlen i lungorna är inte utvecklade, de är klumpiga, stela och fungerar inte så bra. Syresättningen blir inte bra och de ventilerar inte ut riktigt heller. En gång ringde man och sa att Anton lagt av helt. Orkade inte mer. Andades inte. Allt sattes in… respirator, antibiotika, blod, dropp, morfin… Rose skrev: Anton andas igen. Han tittar på oss!

Vargavinter! Det var en tid mellan hopp och förtvivlan! Många ups-and-downs. När allt verkade gå bra skickades Anton, i sin kuvös, med ambulans till hemsjukhuset i Malmö.  När det blev kritiskt skickades han tillbaka till specialisterna i Lund. Den vintern var mycket kall, snö och is, och det blev flera ambulansturer på slirig, hal motorväg mellan sjukhusen. Anton fick infektion, kunde inte andas, respirator och antibiotika sattes in…vi bad för honom, prästen var beredd på nöddop. ..men den lille killen var stark och ville leva… On the road again! Också hoppades vi igen.

31 januari 2011
Han klarar sig med syrgas genom “grimma” i näsan. Allt har undersökts, hjärta, lungor, ögon, scannat hjärnan. Ljumskbråck som ska opereras lite senare. Allt verkar bra. Han äter glupskt, väger 2,8 kg, 42 cm lång. Stor kille!

image

image

Promenader i parken med syrgastub och sensor till display i barnvagnen. Alla mår bra av frisk luft.
Ni kan lämna Anton korta stunder. För att gå ut och handla, hämta kläder…för att uppleva vintern! Din första vinter Rose!

image

image

image

image

image

image

image

25 mars, 4,3 kilo. Mycket storögt och vaken. Korta besök hemma.

31 mars. Ni flyttar hem. Rustade med en stor maskin som “koncentrerar” rumsluften till Antons grimma, massor med syrgastuber som bärs i ryggsäck när ni lämnar huset, två sorters cortison och andra mediciner som ska tas vid olika tidpunkter…heltidsjobb!!!
Sköterskor från neonatal besöker er tre gånger per vecka.
Ni talar om att Daniel ska gå tillbaka till arbete i april. Efter en hel vinter. ETT HALVT ÅR PÅ SJUKHUS.

Vinter igen 2011-12.  Nu är Anton mer än ett år. Har slutat med cortison, kan sitta, stå, börjar krypa…och VILL gå!

Vi börjar tala om nästa resa till FILIPPINERNA


Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s