VARFÖR ÄLSKADE MOR SINA MORFÖRÄLDRAR?

En av bröderna till Sillagummorna Anna och Maria från Löberöd hette Nils Ek.
image

Varför hette han inte Andersson? Vet ej. Han gifte sig med Ingar från Hammarlunda, utanför Vollsjö. Dom fick många barn. Den första dottern levde endast två månader, en annan blev två år, men nio levde och blev gamla. Ja, yngsta dottern Anna blev nästan 100. Sillagummorna kallades ju faster av alla dessa barn. Därför sa alltid Anna, som skulle bli min mormor, att hon kunde heta Faster… “det är ju ändå så många som kallar mig faster!”

Tror att familjen hade det ganska gott ställt med lanthandel i Vollsjö. Nils och Ingar blev själva 70 – 80 år.

Det talas om att en del av pojkarna var något vilda som unga killar. Dom körde i hög hastighet genom samhället med häst och vagn. Den tidens raggare? Någon hamnade i Göteborg. Har hört att han lyckades få två döttrar samma år – med två kvinnor. Någon hamnade i Alta i Norge. Så långt norrut han kunde komma vid Altafjorden. Där har det vuxit fram en hel klan Ek, som hade målarfirma halva året när det är mörkt och jobbade med fiske på sommaren. Också var det  turistturerna för rika amerikanare som ville se vild natur och midnattssol.
Vad hade hänt? Varför for de iväg långt hemifrån? Flydde?

Några stannade och blev handlare och lantbrukare. Foto: Nils Ek till höger med tre söner (Svante, Harald, Edvin) och kanske ett barnbarn?

image

Jo, nu kommer jag till Selma. Äldsta dottern. Hon var en vacker ung flicka som tog arbete i Malmö. Och blev med barn. Fadern okänd i kyrkoboken. Men vi vet vem han var. Hela släkten visste det. Utom vår mor. Selma födde henne i Malmö, registrerade henne, gav henne namn, Magda Ingeborg, och lämnade ett brunt kuvert med uppgifter om sitt eget och mannens namn till prästen i St Petri församling.

Selma såg sig ingen råd att ta hand om ett litet barn. Mannen hade åkt till Amerika. Hennes egen mor, Ingar födde samtidigt sitt elfte barn hemma i Vollsjö. Selma lämnade sin nyfödda till en kvinna i Malmö som hade vårdnaden om många, många barn. Om hon lyckades placera ut barnen mot en liten ersättning från någon sorts myndighet så var det bra. Annars fick barnen dö. Änglamakerska.

Vad hände med Selma? Det ska jag berätta om senare.

Mor placerades ut flera gånger, men hon blev sjuk. Det talades om fallandesjuka. Sista fosterfamiljen levde någonstans vid Perstorp. Mycket fattigt, många barn. När det blivit riktigt illa, så hämtades hon hem till sin familj i Vollsjö. Ingar och Nils lär ha sagt: “Vi har så många ungar här, så här är plats till dig också Magda.”

Familjen, kanske Selma själv, hade tydligen följt vad som hände lilla flickan. Hon fick nu bo hemma hos sin mormor och morfar. Där fanns en utdragssoffa som bäddades varje kväll. Där sov Ingar och Nils med sin egen dotter och sitt barnbarn. Skaföttes. Soffan är inte stor. Jag har haft den vid matbordet sedan 25 år. Fick den av mor.

Man sökte läkefolk och till slut var det en klok gumma i närheten av Vollsjö som lyckades bota Magdas fallandesjuka. En viktig sak som mor alltid pratade om var något gumman hade sagt: “Kom ihåg att Magda absolut inte får titta ned i sin mormors grav!”  Detta gjorde hon inte heller.

Hon fick stanna hos familjen ett tag och den yngsta dottern, som var Magdas moster, blev som en syster. De var lika gamla. Vid fem års ålder lyckades de placera ut mor till en fostermamma i Malmö.

De första åren i Vollsjö måste ha gett en viss trygghet. Mor hade alltid ett foto av sin mormor och morfar på väggen. När hon själv skulle dö önskade hon att få detta foto till sitt rum på sjukhemmet. Kanske de enda hon älskat.

image


Leave a Reply

Please log in using one of these methods to post your comment:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s